… ja vad? I mitt fall sova. Det borde inte vara så svårt tycker många i min omgivning. Jag har 2 mediciner + en ”vid behov” för detta. Tar jag de så somnar jag. Men jag vill inte alltid ta de, ibland vill jag pausa från de och då framför allt på helgen då jag är ledig. Konsekvensen blir att jag ugglar och yrar runt på internet. På gott och ont. Men det var nätter som detta Youtube skapades för. Det tror jag nog.

Så det är helg innan ”löning”. Eller pengar. Eller vad ni kallar för det. Läst att detta är ”årets fattigaste helg”. Vilken ”tur” vi är i en pandemi då så vi kan stanna hemma… Nä jag ska inte raljera över detta. Jag lider med restauranger, krogar, bio, inomhusidrotter osv. Jag lider med folk som mår bäst av att gå på dessa aktiviteter. Jag respekterar de som inte tror på vaccinpass men jag har desto svårare respekterar de som inte tro på vaccin och som sedan hamnar på IVA på våra lasarett. Jag har 3 doser + den vanliga. Blir jag sjuk så blir det ”lindrigt”, eller ja inte sjukhus iaf. Men jag kommer få en mansförkylning och jag kommer bitcha om detta rejält. Bara så ni vet. Men jag kommer överleva och jag kommer inte belasta vården. Jag tycker personligen det är nyckeln i den här debatten. Med det sagt att jag inte har rätt… 🙂 Men vad vet jag. Jag antar jag är en av alla experter som dyker upp i era flöden på Facebook, Twitter och andra sociala medier…

Sömnlös var det ja. I veckan nåddes vi av att Meat Loaf gått bort. Jag har väl aldrig varit stort fan men uppskattat hans fantastiska röst och hans låtar. Han hade fantastisk röst och han har ju en låt som jag skulle kunna tänka mig avsluta en konsert med. En konsert utifrån alla mina favoritartister och låtar. Så hade denna definitivt funnits med som extranummer… Vila i frid säger bloggen!

I övrigt så har jag mött mycket ”det är val bara att..” i veckan… och sedan jag började jobba inom kommunal omsorg 2014. Jag möter många anhöriga, arbetsgivare… myndigheter… vården.. som verkligen tror bara det är att. sluta/börja med…. ja något. Som på Twiter, Facebook och sociala medier. Är väl bara att låta bli den där ciggen, glaset vin, groggen, kokainet,,,? Är väl bara att ta sig till gymmet, ta promenaden, få hemmet städat, få barnet/barnen att…. Så enkelt allt är i teorin… Om jag hade levt efter min teori hade jag bloggat med 700 miljoner kronor från någonstans i USA. Jag hade haft varit en ”influencer”… Eller ja, jag hade bloggat och tyckt en jävla massa. Men där är jag inte nu. Jag är bara den jag är, med mängder av brister, med en nedförsbacke i livet… Med många ”jag borde” och jag vet det… Jag ser det bättre än du ser det. Jag är bara fast, låst, i något kaos/mörker som inte släpper mig. Jag har ångest, jag har oro, jag har självförakt, jag har självhat och jag har ingen jävla lösning på detta. Eller jo, jag vet vad jag BORDE… och att inte göra det jag BORDE ger mer ångest… Wheels on the bus ni vet… Allt snurrar runt, runt, runt… och egenansvaret är gigantiskt och tar man sitt ansvar kan det lätt bli bakslag på en livstid… Hur löser man det?

2022 innebär valår och som engagerad i både Attention Kronoberg och SPES Kronoberg ser jag med spänning fram emot en dialog med politikerna. Än så länge har S bjudit in oss för diskussion. Jag vet att politik är känsligt och att man tycker olika frågor är viktiga. Det kan vara bensinpriset, elpriset, migration, skola, vård… Oavsett vad man tycker och röstar, så vill jag uppmuntra att man ska se en helhet. Inte enbart läsa galna, betalda, personer/botar online, vänster eller höger. Rösta efter vad som är viktigt för just dig. https://youtu.be/8AHCfZTRGiI

2022 innebär valår och som engagerad i både Attention Kronoberg och SPES Kronoberg ser jag med spänning fram emot en dialog med politikerna. Än så länge har S bjudit in oss för diskussion. Jag vet att politik är känsligt och att man tycker olika frågor är viktiga. Det kan vara bensinpriset, elpriset, migration, skola, vård… Oavsett vad man tycker och röstar, så vill jag uppmuntra att man ska se en helhet. Inte enbart läsa galna, betalda, personer/botar online, vänster eller höger. Rösta efter vad som är viktigt för just dig och din omgivning och syn på människan. För det är vad vi röstar om, våra medmänniskor.

Jag lägger bara Mr Cash här. Mest för att jag gillar honom och då borde ni med göra det…

Komma på banan igen.. Vardag… Jag har mediciner och boendestöd för detta, men just nu är det pandemi, sjukdom och allmänt kaos. Jag får inte ordning på mina rutiner, vardag och mående. Och ja, det är mitt egenansvar såklart men… Jag fastnar lätt i känslan, iaf om den är ångest eller negativ, och sen blir det korkade konsekvenser efter det. Större delar av mitt dygn tänker jag på vad jag borde göra, sen gör jag det inte, det blir ett misslyckande och trappsteget blir bara större. Ingen mer än Magnus har ansvar över Magnus liv men tvi vale vad jobbigt det är att vara vuxen. Trams.

Vad är bra? Personer som lyssnar, ser, förstår. peppar och inte dömer. Samt min katt Turid. Hon må se sur ut men hon bringar borde skratt, leende och gos under ett dygn. En livlina. Om jag inte funkar så tömmer ingen lådan, ger mat eller vatten. Det vore mycket dumt.

Vattenpass. Vem säger att vattenpasset har rätt vad som är ”rakt”?

Imponeras av folk som bryter ihop och kommer igen. Bryta ihop kan jag. Men komma igen? Ja många ”har inget val”. Man har partner, barn, jobb eller vad som. Man bara reser sig. Knyter näven. Pressar ner den där känslan. De bästa samtalen jag har, privat och i jobbet, är när folk kräks. När folk fått nog och avskyr allt. Jag vet att de inte hatar vare sig jobb, partner eller barn, men just då, i stunden, är de less. Efteråt är de lättade. Så låt oss tillåta kuka ur på våra närstående. Man kan kuka ur och ändå vilja ha en relation med personen i fråga.

Imponerad av alla ni som krigar med ert. Nyårslöften, livslöften, förbättra sin fysiska och psykiska hälsa, kriga för sina barn och make/maka/sambo/partner och för er själva. Ingen vet vad ni går igenom för ingen kommer gå den där milen i era skor, även om de påstår det. De ljuger. Ingen vet hur du har det mer än du.

Tack för du krigar och läser vår blogg. Jag och Kim bockar, bugar, niger och önskar er en fortsatt bra söndag, vecka, månad….

PS: Filmtips? Fight Club på SVT play och Falling down på HBO Max. Bägge är fantastiska på sitt sätt.

Eller? Jag tycker nya år är stressiga. Man lovar sig själv och andra, direkt eller indirekt, olika löften. Man ska börja med… Man ska sluta med… Man ska bli bättre att… Ja kraven vi sätter på oss själva, och andra, kulminerar de närmsta veckorna. Förutom att vi är inne i ”årets fattigaste veckor” efter jul och nyår. Jag spyr på det, då jag jobbar med personer som har det tufft 52 veckor om året och har sjukt mycket förväntningar, inte bara ekonomiskt. Till er vill jag säga, ni är fantastiska.

Kanske inte nystart, men omstart då? Lika illa. Jag är en gammal Windows 95 dator som inte ska startas om när ja väl börja fungera funktionellt. Efter avbrott är det sjukt svårt för mig att komma på banan med rutiner och struktur. Helst vill jag spela tv-spel och kolla på Alien-filmerna för femtieflte gången.

Som ”företagare” i form av skogsägare börjar jag påminnas om att vi har nytt kalenderår Jag får årsbesked för 2021 som ska med i deklarationen i maj. Ja maj låter långt bort men tro mig, snart är vi där. Skatt och död är något vi alla inte kan undgå. Om jag har problem med att betala skatt? Till väldigt stor del inte, jag kan få sjukvård och ett vaccin för 220 kronor, någon som i USA skulle kostat 10-15 gånger mer. Jag kan köra på bra vägar och jag vill tro att någon/några som har det betydligt sämre än mig kan få hjälp att hålla näsan ovanför vattenytan.

Jobbet då? Jo mina omsorgstagare verkar vid liv och jag får livstecken från de. Jag hoppas hinna beta av ”alla” innan januaris slut för att försäkra mig om det är så. Är alla nöjda? Knappast. Men de lever och de har en situation där man inte kan vara nöjd med samhället alltid. Nu är det vad, 90 dagar:isch till Skärtorsdag och nästa långhelg. Vem vem räknar…

Just nu känner jag mig väldigt autistisk. Jag vet inte om det beror på jul och nyår, årsskifte, återgång till jobb efter ”långledigt” eller om det är hjärnspöken. I jobbet känner jag mig trygg till 95% medan jag privat är jävligt osäker. Jag vet ju de sociala koderna och den berömda ”turtagningen” men det kan låsa sig rejält ändå. Att börja en konversation är enkel, oftast är det den andre partnern eller så gör jag det digitalt. Men hur avslutar man det? I alla fal digitalt. När har man ”skrivit färdigt” med någon och hur vet man det? Att skriva ”nej nu vill jag inte skriva mer med dig” känns fel. Eller att diskussionen avslutats naturligt men har den det? Jag kan känna det… Den andre med… Men hur vet man säkert? Jag är inte otrevlig om jag ”slutar svara” er, jag vet bara inte om det är slut nu… Eller inte. Dessa tankar ökar vid helgerna, då man hör av sig, och folk hör av sig, till en mer. För att ”kolla läget” och önska god jul och gott nytt år.

Ett annat ”problem”, när man umgås med någon och någon springer på en vän. Hur gör man då? Ska jag presentera mig för den nye? Eller ska min vän introducera mig? Fan vet. Finns något rätt? Kanske handlar om promillen i blodet hur ”modig” man är? Men jag avundas inte alla er som träffat ”svärföräldrar” eller andra personer under jul och nyår. Eller övriga dagar heller på ett år. Att planera ”spontana inspringningar” vore det bästa. Men ja, jag relaterar till den fantastiska Tigerrrrrrr i denna bild.

Äh vi kör en tredje random tanke med… Komplimanger…

Hur ska vi reagera på beröm? ”Tack det var snällt sagt” är väl facit. Men känslan? Hur ska man hantera känslan som uppstår vid beröm? Tror vi är generellt för dåliga att berömma våra familjer, vänner, kollegor och ideella partners. Det är därför beröm blir en ”stor” grej fast den inte borde bli det. Därför den blir svår att bemöta. Jag tror att ”hålla masken” är viktig för många av oss. Det är därför vi dämpat säger ”oj vad kul” när vi skrapar triss i TV4 eller vinner färgfemman på Bingolotto den 23 december. Vi har ingen aning om hur vi ska reagera och vad som är ”acceptabelt”. Får man vara glad och stolt över att få beröm och uppskattning? Självklart. Men hur tar man emot beröm? Åh hur kan man ge beröm så mottagaren inte behöver ”plågas” av det?

Smittspridningen då? Jo den är som det är och vi får nya restriktioner. Säga vad man vill om de, men jag hoppas alla tar sitt ansvar och inte belastar vården med ett besök på grund av Covid. Med vaccin kan du både köra skoter, städa hemmet och plöja serier. Så gör vad som känns rätt för dig, men var ingen rövhatt, ok?

Apropå serie, sett klart Dexter säsong 9 på Paramount+ och jag ger tumme upp. Har man inte sett Dexter så ska man ge den en chans och gillar man den kör man alla säsonger såklart.

Elpris? Dieselpris? Ja det är för jävligt. Men 450 gram paket kaffe kostar 45 kronor. Inte jättelänge sen 500 gram kostade 27 kronor. Allt vi konsumerar bli dyrare och ja elen är ett kapitel för sig. Men frågan är om inte lönen inom branscher så som industri och tjänstemannasektorn stått stilla? Men ja, vi kan prata om att införa ”tjänstemannaansvaret” igen där man personligen ska stå till svars för lagtext och riktlinjer. Lycka till hitta folk som vill stanna kvar med det. Vi måste lyfta blicken och se helheten före delen. Men det har vi bloggat om förr.

Jag försöker hänga med i världen och samhället och jag fattar det är jävligt för många, men de jag jobbar med går från sämre till sämst känns det som. Tillsammans med svenska kyrkan i Tingsryd kunde vi förgylla någras liv med en liten julklapp ekonomiskt. Men blir man färdig? Nä. Pengarna kommer inte in av sig själv, bara sådär. Det finns ett stort utanförskap vi måste prata om, men vi måste prata om det brett och stort. Vi får inte sätta grupper mot varandra och inte ”vi mot dom” som det brukar låta i talspråk.

Så vad har jag för löften för 2022? Ja det vet min medbloggare Kim och min chef. Jag tänker det räcker så. Kommer det lyckas? Ja jag vet inte. Jag vet att förändring är svårt och att hamna i gamla, dåliga vanor är lätt. Att man blir skuldbelagd av sig själv men ibland även av andra. Hur hjälper det? Inte alls. Jag oroas av världen inför 2022 och jag hoppas att ni som läst detta inlägg lovar vara snäll mot er själva och andra. Ok?

Nu tycker chefen att jag svamlat klart och att jag/vi borde sova då det är en vardag. All work and no play makes… Ja ni som sett/läst The Shining fattar.

Jag och katten Turid tackar för att ni läst och önskar er en fortsatt bra början av 2022.Åh du, stå på dig… annars gör någon annan det.

Ännu ett år på väg mot sitt slut och det har präglats av ett virus även i år. Det är tråkigt och tröttsamt och man vill ju inte att detta ska vara ett normaltillstånd men det är kanske där vi är, i väntan på nästa virus… Jag är ingen expert på varken virus eller hur man ska sköta ett samhälle med restriktioner. Jag vet bara jag vaccinerat mig med dos 3 och det var ingen tvekan.

Apropå virus, har varit förkyld ett par-tre dagar nu. Det är för jävligt och jag kräver forskning för ett botemedel mot manliga förkylningar. Dessa manliga förkylningar skapar stor plåga och lidande och det värsta är att man möts av rullande ögon när man berättar att man har en manlig förkylning… Galet… Nej för fasen, forska på det och Nobelpriset är ditt!

Annars har 2021 varit speciellt, Attention Kronoberg fick med en debattartikel i Smålandsposten som man kan läsa här. Det är nya rutiner och nya riktlinjer med hemarbete, digital undervisning och så vidare. Vissa tycker det är skönt, för andra är det en katastrofal förändring. Samtidigt kräver pandemin nya grepp och det gäller för alla att försöka anpassa sig, och det tycker jag våra medlemmar i Attention och personer med NPF bland annat gjort. Risken med hemarbete som jag ser det är att det kan föda ett missbruk. Lätt att ”ta en öl eller glas vin” medan man jobbar eller på kvällen för man ska ändå inte köra dagen efter.

Förresten, om man bor i Växjö kommun och är anhörig till någon med NPF, psykisk ohälsa, demens eller annat så tycker jag ni ska svara på kommunens enkät för att visa att det finns ett behov av anhörigstöd. Utan anhöriga stannar Sverige och vi måste vara rädda om de och ge de en möjlighet att få ses, skratta, gråta och kräkas!

Har jag nämnt att jag är förkyld?

Det har varit ett intensivt jobbår men för det mesta givande och intressant. Jag har lärt mig mycket om nya regler, lagar och av mina egna misstag. Jag hatar att göra misstag men jag gör de… Jag försöker lära mig av de såklart. Men att jobba med människor är utmanande och man vet aldrig vem/vilka man möter. Jag har ett par ”rättshaverister” som sätter allt på sin spets och det måste jag inse. Men de flesta är hjälpsökande krigare som jag har största respekt för.

Tycker ens egna måendet varit svajigt i år. Försöker kriga på men det har/är utmanande dagligen. Ångesten är den största boven och den äger mig fortsatt hårt. Jag har en usel verktygslåda att använda mig av och jag är medveten om att jag måste hitta nya verktyg. Men det är en jäkla utmaning.

Nu när det är nyår är det viktigt att läsa artikeln från DN här för att få lite koll på sin omgivning. Nyårsafton och nyårsdagen tenderar att ”toppa” dagarna med flest självmord i Sverige. Många mår dåligt, många är ensamma, många dricker alkohol… Det är bränsle på den där tanken som finns på att avsluta allt och man kanske recensera ett ”värdelöst” år som gått och att det är lika bra man dör. Så ta en titt på ditt och andras mående i din omgivning och ring de nummer som finns om du mår dåligt. Denna lista funkar utmärkt även den här helgen.

Med detta sagt, eller ja det är i skrift, så vill jag och min medbloggare Kim tacka er för ni läst våra alster och vi är tacksamma att ni tar er tid. Vi önskar er ett gott slut och ett gott nytt. Var rädda om er ikväll och i helgen.

Nej det är inga fredagstankar, det är möjligtvis tredje advent tankar isf. Men december är en konstig månad som sagt.

Nog finns det att göra om dagarna så det blir snålt med blogg. Men jag kan bara säga att jag möter många som inte alls delar den där fina bilden av julen. Det är mycket krav, förväntningar och måsten. Många jag möter har en dålig erfarenhet av julen sedan tidigare och de förtjänar respekt och bra bemötande av oss alla. Alla kan inte gilla julen. Alla har sin ryggsäck. Det som stressar nu är ju ekonomi, helt klart. Folk som lever på existensminimum och som ska rodda hem jul och nyår på ett bra sätt med knaper budget. Jag imponeras av alla som krigar med trötthet, mager plånbok och psykisk ohälsa men som ändå får ihop det för sig och sin familj. Ni är riktiga krigare och jag önskar att samhället kunde göra mer för er.

Förutom ångest och ekonomi så är december en dålig månad för vårdnadstvister men de förekommer. Att ha kontakt med socialen och slåss för vårdnad eller träffa sitt/sina barn är oerhört påfrestande. Självklart är barnets bästa det viktigaste men man får inte glömma de vuxna i det hela. Jag möter sällan genomonda och genomruttna föräldrar som är dåliga på det, utan det är livet som hänt. Man kan ha svårigheter och behöva lite mer handfast och praktiskt stöd några timmar i veckan eller med något moment i rollen som förälder. Lös det och låt barn och föräldrar få fira jul, nyår, påsk, födelsedagar och sommarlov ihop.

Jag gillar, oftast, Twitter då det är en bra plattform där jag kan följa personer som intresserar sig för samma saker som jag gör. Det som är mindre bra är att jag se vad andra ”gillar” och ibland kommer jag in på de mest galna inläggen och trådarna som ger mig huvudvärk.

Här har vi, enligt honom själv (källkritik ni vet), en lärare som onekligen inte ser skogen för alla träden. Visst kan barn och vuxna passa in i hans mall men de jag möter i min profession och i mitt privatliv så handlar det om en funktionsvariation. Jag vågar påstå att vi alla är intressestyrda och dras till att göra saker som vi faktiskt gillar och mår bra av. Det är inget konstigt. Sen är vi oftast tvungna att göra saker som vi kanske inte vill och de flesta fixar det. Men har vi diagnosen ADHD/ADD t.ex. som gör att vissa saker är vansinnigt tråkiga och icke-motiverande att utföra. Så har det alltid varit, både i skolans och arbetslivets värld. Men även det privata, alla släktkalas har väl inte alltid lockat… Skolans värld är fyrkantig allt som oftast, man ska kunna 20 glosor tills imorgon och de lärs in med hjälp av denna boken. Klart att man tappar en viss procent elever då, då alla inte lär sig bäst genom att bläddra i en bok och ”mata” glosor vill jag påstå. Oavsett om den här mannen är ”magister” eller ej så hoppas jag han får mer kunskap om NPF och inlärningssvårigheter. Alla barn är inte lata och omotiverade nämligen, skulle vilja påstå det är ett väldigt litet antal som är det. Möt barn, och vuxna, där de är och som individer och inte som ett kollektiv där vi klumpar ihop varandra.

Sen stör det mig med kritiken mot data- och tv-spelande. För mig är tv-spel något fantastiskt, jag får använda min hjärna, jag får öva på min finmotorik och jag får problemlösa. Det är väl det skolan vill att jag ska göra…? Men kanske inte genom tv-spel. Jag har många exempel på personer som är fenomenala på tv-spel och knäcker lösningar som ingen ”magister” skulle göra. Jag tror tv-spel är väldigt bra, men visst ska det med ”begränsas”, men det ska inte plockas bort för någon som älskar det, barn eller vuxen.

Smittläge. Många är sjuka nu och man kan ha förkylning och vanlig influensa med, men jag tycker det är synd att smittan ökar och att man tvingas ställa in bra evenemang som hjälper mot den psykiska ohälsan vid jul. Sen har jag full förståelse och respekt att man ställer in när smittan ökar, men man skulle önska den inte gjorde det…. och att folk gjorde vad de kunde för att inte belasta sjukvården. Hur man gör det? Fundera på det du…

Självklart får folk tro på det de vill runt covid, vaccination osv… vi lever i ett fritt land, även om alla inte tror det. Man kan exempelvis få tycka och tro så här:

Jag är glad att jag har ett jobb känner jag. På jobbet får jag en paus från mig själv och jag får använda min hjärna till något konstruktivt. Klart jag uppskattar ledighet som de flesta andra men jag är ändå tacksam jag får jobba. Inte enbart för pengar, utan för att jag känner att jag ibland kan göra skillnad för någon och avlasta någon. Pay it forward ni vet. Jul och nyår är ingen bra helg för oss tjänstemän, fredag innebär ingen långledigt med hjälp av 2-3 semesterdagar så det är lika bra jobba på. Jag tänker många kan tänkas behöva och vilja ha besök eller ett sms eller två i dessa dagar. Jag tycker för egen del att planeringen för jul är bra och jag ser med tillförsikt fram emot det.

Nu ska jag reta upp ”magistrar” och spela lite tv-spel. Tack för du tog dig tid att läsa!

Ännu en vecka i handlingarna och vi närmar oss månadsskifte igen. Mycket att göra och ingen att skicka men samtidigt så ska det ju hända lite saker så man inte blir soffpotatis helt. Samtidigt är jobb och aktiviteter bra att ha, för då minskar tiden med grubblerier och grubbel kan onekligen förstöra för en. Jag blir väldigt självdestruktiv av det.

Annars har senaste veckorna kretsat runt avslöjandet om sexuella övergrepp inom ungdomsidrotten men även på seniornivå. Från minsta småklubbarna i obskyra städer och byar till i stora mäktiga NHL i Nordamerika. Det som kallats ”nollning”, när man utsatt de nya unga för övergrepp för att ”skolas in i laget”. Sen har vi övergrepp av sexuell natur på barn och ungdomar. Det är viktigt att detta synliggörs och jag spyr på personer som säger att ”det är det nya lättkränkta PK” som talar. Om man inte blivit utsatt för övergrepp så har man ingen aning om vad detta gör med folk. Det har orsakat stor psykisk ohälsa för många individer på olika nivåer inom idrotten. Att våga prata om detta är viktigt, precis som me2-rörelsen var/är. Dags att vi börjar bli lite mer snälla mot varandra va?

För ett par veckor sen var jag och min medbloggare Kim och föreläste för pedagoger och elevassistenter i Lessebo kommun. Det var intressant att dela med sig av mina egna erfarenheter av skolgången, som odiagnostiserad autist, och lyssna av Kims erfarenheter av skolans värld utifrån sina döttrar. Vi sprider våra erfarenheter, och inga sanningar, för vem har sanningen? Jag tjatade, som vanligt, om tolkningsföreträdet. Vem äger tolkningen av känslan och upplevelsen i skolan eller var som? Om alla säger jag är mobbad, men jag inte tycker det, är jag mobbad då? Pedagogerna påtalade klokt att mycket styrs av lagar när det kommer till betyg och hur man hanterar exempelvis orosanmälningar. Jag tror samhället på mesonivå måste göra något. Vi i Sverige är experter på att tillsätta utredningar på 2-3 år, så varför inte göra grundliga utredningar runt skollagen? LSS-lagen är under lupp men jag tycker även socialtjänstlagen kan behöva sig en uppfräschning. Mycket har hänt sedan dessa lagar skapades och samhället ser annorlunda ut och ställer andra krav idag. Så länge siffrorna ( https://attention.se/2021/08/23/attentions-skolenkat-2021-visar-pa-stor-oro-infor-skolstart/ ) ser ut som nedan kommer vi i Attention fortsätta föreläsa och tjata:

• Möts av bristande kunskap om NPF i skolan (67%)
• Får inte det stöd och anpassningar som eleven behöver och har rätt till (73%)
• Får sänkt självkänsla av skolan (78%)
• Upplever psykisk ohälsa p.ga skolan (68%)
• Vill inte gå till skolan (64%)
• Föräldrar upplever en sämre psykiska hälsa p.g a att det inte fungera i skolan (71%)
• Föräldrar har gått ner i arbetstid för att kunna stödja barnet i skolan (42%)

Vill slå ett slag för min medbloggare Kim som ska föreläsa i Växjö den 6 december. Med lite inside information så kan jag säga att föreläsningen kommer vara intressant för alla! Anhöriga, personer med NPF och psykisk ohälsa, personal, chefer och politiker. Passa på att komma och fylla på kunskapsbanken, lyssna på en erfaren person som vet vad hon pratar om och reflektera över din och de i din omgivnings situation.

På söndag, 14 november, bjuder SPES Kronoberg in till samtalsträff klockan 14:00. Man har möjlighet att komma och lyssna på Leons berättelse om förlusten av hans storebror i suicid. Det finns möjlighet att dela med sig av sina egna erfarenheter och tankar om man önskar, annars är man välkommen att bara komma och lyssna. Plats är Idé & Kunskapscentrum på Högsbyvägen 3B i Växjö. Välkomna!

Förutom att det snart är jul igen, så märks det att starten inför valen 2022 börjar mer och mer. Tonläget höjs och jag är ju en av de många tråkiga som hellre vill ha vad varje parti kan göra och inte höra vad de andra inte kan göra eller inte har gjort. Jag tycker ju politik och nivån på högsta nivå är intressant, för det är ju mycket där uppe som avgör hur mycket vi andra kan göra i en organisation samt vad vi har för rätt till för stöd. Med det sagt så är jag medveten om hur svårt det är att styra en politisk organisation som en kommun eller region, men nog borde man engagera sig mer än var fjärde år, både som politiker och en som röstar eller medborgare. Men politiker- och tjänstemannaförakt har nog ökat mer och mer och kommer säkert fortsätta om vi inte sätter oss och styr upp hur vi vill ha det. Sen kan vi omöjligen göra alla nöjda…

Tack för att du läste!

En ny vecka har passerat och vi har en vecka kvar av oktober 2021. Nog går dagarna och veckorna fort och jag inser att låter mer och mer som mina mor– och farföräldrar samt föräldrar. Det här med att ”normen” är jobba 5 dagar, eller 38-40 timmar, i veckan är galet påhitt. Hur ska man ens ha ork över att göra något ”kul”? Att planera in kul med människor kräver noggrann planering utifrån jobb, familj, barn och mående. Samtidigt måste vi vara rädda om varandra och oss själva och inte jagas med i den där galna karusellen.

Under fredagen har jag varit i metropolen Ljungby och föreläst för ett fantastiskt gäng som jobbar på operation på Ljungby lasarettet. De ville veta mer om NPF och bemötande. Det är alltid hedrande och kul när region, kommuner, skolor, företag och andra ideella organisationer hör av sig till oss i Attention Kronoberg och vill att vi ska komma ut och föreläsa/informera/samtala. Dagens föreläsning kändes bra, jag hoppas och tror att de får med sig något från mitt svammel. Åh ja, jag påminde om de sju frågorna och att det var den enda saken de skulle komma ihåg. Svara på de och du kommer långt med alla människor, diagnos eller ej.

Från början var tanken att jag och min medbloggare Kim skulle föreläsa men fem vildsvin bestämde sig att springa framför Kims bil i torsdagskväll när hon och hennes döttrar skulle köra hem. Det slutade utifrån händelsen helt okej med de tre tvåbenta i bilen men det får bli en påminnelse om att ta det lugnt i trafiken.

Funderar mycket runt kommunikation, inte minst efter fredagens föreläsning. Hur kommunicerar vi med varandra? Privat eller i vårt yrke eller skola? Vad har vi för förväntningar och krav på den vi kommunicerar med? Vi kan tycka vi är supertydliga, men om vi bryter ner vår kommunikation i ord för ord kan vi nog hitta förbättringspotential. Ibland pratar vi som vi skriver, vi ”hoppar över” var fjärde ord för det är så ”självklart”. Men det är inte självklart för den andre, med eller utan diagnos eller utmattning. En trött hjärna, en speedad hjärna eller en hjärna som inte är som andras har andra styrkor än svagheter än den ”vanlige”. Vi vet alla hur enkelt och ofta ”missförstånd” uppstår och nästan alla missförstånd beror på misstolkningar i kommunikation, verbalt eller text. Eller med smileys i dagens digitala samhälle.

Jag möter personer som gör allt de kan för att undvika fysiska möten eller på telefon. SMS och mail är nyckeln in där. Kan man klara sig på det? Om inte, varför inte? Vad säger att man måste ha fysiska samtal och telefonsamtal? Att skicka sms till någon med en fråga och sen ringer personen en… Hur illa är inte det liksom?

Vill även slå ett slag för samtalsträffen SPES Kronoberg har i november i Växjö. Är man i närområdet är man välkommen, om man förlorat någon i suicid eller kanske har en anhörig eller vän som mår dåligt.

Annars är jag på nytt uppgiven i jobbets vägnar över Försäkringskassan. Det här med missbruk, och alkohol framför allt. Visst har vi kommit så långt i utvecklingen att vi ser missbruk som en sjukdom? Men det har man inte på Försäkringskassan. Där har deras doktorer och beslutsfattare en helt annan syn. Eller ja, vissa har det, för vissa får igenom en sjukersättning utifrån sitt missbruk medan andra inte får det. Rätt eller fel? Ja det är egen tolkning utifrån politisk värdegrund många gånger. Jag tycker man förringar svårigheten i många sjukdomar och åberopar ”egenansvaret” lättvindigt. Jag säger så här, gå en mil i den andres skor innan du gastar och hojtar.

”Vi bjuder in till öppna samtalsträffarden 2/11 kl: 17.30 eller den 14/11 kl: 14.00

Leon Axbom kommer och föreläser om sin erfarenhet efter att ha förlorat sin äldre bror i suicid , vi bjuder på fika och så kan man samtala i grupp om man vill, men det går bra att bara komma och lyssna också.

Plats: Högsbyvägen 3B (gamla ICA lagret) i Räppe

Anmälan görs till: Anders Bolin andboh.ab@gmail.com eller till Magnus Mjörnman Magnus.Mjornman@tingsryd.se, telefon: 0704302616”

Sen möter jag många som vill jobba men är i behov av mindre anpassning för att klara av det. Men de hamnar i en snårig byråkrati där man inte kommer ut enkelt. Jag tänker att ”arbetsmarknadslinjen” är bra för alla, individen och samhället. Jag tror att man måste hitta individuell anpassning för detta, i arbetslivet eller i skolan. Man ska få vara en individ och utgå från sina förutsättningar. Idag är inte alla ”bedömningar” rättvisa utan man gör en generell bedömning vad som krävs för godkänt. Sen har vi ”pysparagrafen” som kan åberopa för att få ett godkänt betyg eller bättre. Den är luddig men väl värd att åberopa om man har ett barn som har en NPF-diagnos exempelvis. Om intresse finns kan bloggen förklara den i ett inlägg. Kommentera inlägget här eller på Facebook isf.

För övrigt tycker jag nuvarande väder i Växjö är värdelöst. Det regnar ”konstant” och igår åskade det till och med. Det är mörkt, 7-8 plus och löven rasar ner. Det är ”kylskåpsväder” med andra ord. Jag ogillar mörker och kyla och försöker på något sätt mentalisera hur april/mai 2022 kommer bli. Men det tar energi. Att klockan ringer när det är mörkt i rummet är påfrestande.

Igår stämplade min skrivare ut för gott och det finns inget som är så frustrerande när inte ens skrivare funkar när man behöver skriva ut eller scanna något. Åh funkar den så blir det alltid papperstrassel eller att färgpatronerna torkar ut. Men nu är ny skrivare beställd och jag hoppas den kan leva några år iaf.

En annan sak som vi tar upp i vår föreläsning och som väckte lite skratt och frågor från åhörarna igår är just det här med ”att få med autister” på aktiviteter. Det behöver nödvändigtvis inte enbart vara de med autism som inte får tummen ur eller vill haka på aktiviteter. Men det är lätt att säga ”absolut, det gör vi” och sen händer inget. Det kan bero på att man inte vill men inte riktigt vill, vågar eller kan säga det. Utan man säger något positivt om förslaget och sen hoppas man att det glöms bort och man inte får frågan igen. Autism, social fobi, trött på aktiviteter och människor… Oavsett vilket så är det helt okej att säga nej till saker man inte vill eller orkar göra.

Tiden rusar och det är redan oktober och snart halvvägs in i den. Jag fick till mig att det idag är 70 dagar till julafton med. Givetvis blockade jag personen i fråga.

Är du förälder till barn med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning? Eller jobbar med målgruppen? Eller har en närstående med det? Eller bara vill veta mer? Då vill jag slå ett slag för följande aktivitet som Attention Kronoberg anordnar:

I förra veckan fick vi som är med i Suicidpreventionsgruppen inom Region Kronoberg reda på att ”loket” i gruppen, Jonas Ericsson, fått lämna sitt uppdrag. Istället ska suicidprevention ”omorganiseras”, vilket vi givetvis vet betyder att regionen vill gömma och glömma det. Detta är en total katastrof tankevurpa av Region Kronoberg och jag förstår inte hur ansvariga tänker i frågan. Man förringar ett allvarligt och dödligt ämne och gör bedömningen att självmord inte är ”värd” ett egen punkt. Skäms Region Kronoberg, skäms….

Idag har vi i Attention Kronoberg haft digitalt möte med Växjö kommun runt skolan och hur vi kan göra den bättre för alla barn i allmänhet och barn med NPF i synnerhet. Vi diskuterade bland annat resultatet av Attentions enkät runt skolan och hur Växjö kommun jobbar för att utveckla sina arbetssätt att stötta NPF-elever. Efter dagens möte så är tanken, och förhoppningen, att Attention Kronoberg och Växjö kommun ska kunna fortsätta utbyta information, erfarenheter och samverka. Nu hoppas vi i Attention Kronoberg att övriga länets kommuner vill samverka i denna viktiga fråga!

Bloggen uppdateras sparsamt, inte på grund av att ämne och tankar finns, utan att det är ganska mycket veckorna igenom och man har behov av att bara vara med. Själv kan jag fastna sittandes i sängen varje morgon när klockan väckt mig stirrandes i väggen under tystnad i 5 minuter.

Svårigheterna att blogga med en katt i hushållet har ökat med 200%, min fyrbenta vän tycker att tangentbordet är en utmärkt viloplats och tycker jag ska engagera min uppmärksamhet åt henne och inte att blogga.

En kort reflektion från jobbet. Försäkringskassans bedömning vid sjukersättning om man har ett missbruk eller beroende. Just nu bedöms det 50-50 i mina ärenden om man har rätt till sjukersättning på grund av alkoholberoende, missbruk, psykisk ohälsa och psykiatriska eller NPF diagnoser. Jag vet att Försäkringskassan ska få tydliga direktiv runt diverse ersättningar och det är jag tacksam för. Jag önskar dessa ändringar kommuniceras ut tydligt till allmänheten när de släpps.

För egen del så går måendet upp och ner, men mest ner. Jag tycker hösten och vintern är tämligen jobbig och jag har haft en längre svacka rent känslomässigt. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag vet bara att det -är-. Säg det till din vårdcentralläkare och se vad för hjälp du får… Jag vet att man inte kan behandla detta, men jag vet också att många känner så här. En ovisshet och oförmåga att sätta fingret på hur man mår.

Jag är glad att jag har mitt jobb! Man ska inte ”vara sitt jobb” men i mitt fall tror jag det räddar livhanken på mig. Min identitet är inte jobbet, men genom jobbet, Attention Kronoberg och SPES Kronoberg möter jag många fantastiska människor som lär mig så oerhört mycket om livet och samhället. Det är jag tacksam för.

Har lyssnat på boken, och sett serien, Kastanjemannen och den vill jag slå ett slag för. Hög kvalitet. Nu har jag gett mig in i Squid Game och efter två avsnitt överanalyserar jag nog serien… Att människor i skuld, eller alla frågor runt ekonomi, kan göra mycket. Nej det är inte en spoiler och ja serien är bra så här långt.

”iokkkkkkkkkkkghyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy´åå¨t96555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555555”

Nej jag är inte full, utan det var min katt Turid som ville skriva något till er läsare.

Vill avsluta med en ny favoritbild, till min medbloggare Kim, och önska er alla en bra dag, kväll, natt eller vad du än föredrar.