Som vanligt går det långt mellan inläggen nu men idag är det dags för lite tankar igen.
Nu är det vardag på gång för många, rutiner ska sättas efter sommarlov och semester och man ska återgå till ett liv utan grillat, glass, rosé och sovmorgon kanske.
Allt för många barn och ungdomar, men liven vuxna, har en klump i magen över att återgå till skola och jobb. Ovisshet, mobbning, känslan att man inte kan och duger och bara ointresse för det tråkiga. Svårt att ge några råd, man ”måste” vissa saker om man kan, men jag tror rådet jag vill ge går till omgivningen. Var snälla mot kollegor, klasskamrater, kurskamrater och andra i din närhet. Lite vänlighet kan hålla någon flytande ett dygn till trots ångest, oro, rädsla och trötthet. Var snälla mot varandra och mot dig själv!
Jag har jobbat hela sommaren och gjorde idag min sista fulla vecka i Tingsryds kommun efter 9 år. Nu vankas det jobb 1 dag i veckan i Tingsryd plus nya äventyr på ABF södra Småland från och med måndag och med företaget http://www.reella.se hela tiden hoppas jag.
Även om jag är kvar i höst i Tingsryd känns det ändå som ett avslut, jag kommer bli begränsad i mitt jobb på en dag i veckan att ta tag i saker utan jag får ta en annan roll och försöka ge råd och stöd till alla hjältar som är kvar vid önskemål. Det har varit lärorik tid personligen och professionellt, kliché jag vet, men jag har under dessa 9 år lärt mig mycket om människors livsöden, livssituation, styrkor och hur mycket vissa får kämpa för saker som är ”givna” för så många. Jag har själv gjort femtielva miljoner fel och fått en autismdiagnos, blivit ideellt engagerad i Attention Kronoberg och Spes Kronoberg samt träffat många människor jag vill kalla för vänner.
Om jag inte hamnat i Växjö hösten 2010 för socionomutbildning så hade jag inte känt många av er som läser detta eller ens levt nu. Eller hade jag varit uppfödare av nötkreatur i Argentina. Ni kanske har kostat mig detta yrke alltså …. Fy er.
Tack så här långt till alla, utan avsluta något så påbörjar jag ändå ett nytt kapitel i mitt arbetsliv nu. Jag ser med spänning fram emot detta samtidigt som jag är tacksam för alla som jag haft och har äran att jobba med professionellt och ideellt samt lära känna er som personer.
Vi vill börja med att tacka Malin på https://www.designavmad.se för hjälpen med hemsidan och kommer förmodligen be om mer hjälp med hemsidan allt eftersom vi kommer på saker vi vill ha där. Men nu kan man läsa mer om oss, vad vi erbjuder och vi har till och med ett fiffigt kontaktformulär man kan kommunicera md oss med. Surfa in på vår mer enkla webbadress http://www.reella.se när ni har tid!
Annars då? Ja vi försöker lära oss allt att sköta ett företag. Vi har fått bra råd genom personerna på Konsulttimmen och nu handlar det om att marknadsföra oss till företag, organisationer och föreningar samt lära oss lagen om offentlig upphandling! Samt hur man fyller i en sådan… Tänk er en jobbansökan modell större! Men kul är det och vi lär oss mycket om hur vi ska göra! Men vi vill ut och träffa folk nu i verksamheter och i samhället och diskutera, utbilda, informera och lyssna av alla som jobbar och lever med detta!
Annars känner vi väl att det är ett hårdare klimat överlag nu och när vi läste delar av denna krönika igår fick vi båda magknip. Att generalisera så här gör ingen nytta för någon i dagens samhälle och skapar bara högre murar i samhället. Det är säkert meningen att provocera och skribenten och folk som delat denna på sociala medier har inte en helhetsbild över hur familjer och barn har det. Idag lever många som jobbar det tight ekonomiskt, har man då en sjuskrivning i familjen och barn och vuxna med selektiva matvanor i så framstår artikeln väldigt okänslig. Att barnen ska äta två ostmackor på morgonen som kostar 2 kronor enligt skribenten och äta linsgryta med bulgur på helgen så man inte är så hungrig på måndagen i skolan visar verkligen hur oinsatt personen är i många familjers kamp med ekonomi och diagnoser. Det är kanske 1 förälder på en miljon som ”vill” att ens barn ska svälta, alla andra gör allt vad de kan för att få. barnet mat den gillar och som man har råd med. Det handlar inte bara om vad barnet vill äta och vad man har råd med utan också vad man orkar att göra efter en arbetsdag eller dag att lösa NPF-kaos hemma med barn och sambo/maka/make t.ex.
Det vi menar är att om Lena kommer till tals borde en motsida få komma till tals med sitt perspektiv så skolpersonal, socialtjänst, släktingar och politiker faktiskt får en annan bild av familjer än Lenas syn på familjer.
Apropå det, är ni redo för juni? Skolavslutningar, student och lov väntar. Skönt? Stressigt? Här gäller det hitta strategier på det som funkar och lösa det som man inte kan förbereda. Fördelen är att man kan äta grillat varje dag och äta glass och jordgubbar. Eller ja, nästan varje dag. 🙂
Avslutningsvis vill vi avsluta med en klämkäck låt med en viktig innebörd, var försiktig runt tågspår och annat ni kan dö av. Ha en bra avslutning på helgen och trevlig start på veckan. 🙂
Så har ännu en vecka passerat. I veckan har jag och Kim varit hos banken och pratat det där tråkiga men nödvändiga för ett företag. Pensionssparande den dagen vi ska ta ut lön, bankgiro, Swish för företaget och lite annat. Det blev några signaturer, både analogt och digitalt. Varför det inte enbart är digitalt än vet jag inte men det är smidigt att ha alla dokument i sin internetbank och inte papper i en pärm. Vem har pärm liksom idag? Nu måste jag ut på jakt efter dessa men tur man har kommunala kontakter för detta, i kommuner gillar vi pärmar…
Nu är det deklerationstider och dags för att få tillbaka skatt eller betala in. Jag möter flera personer i olika sammanhang som har fått besked de ska få tillbaka på skatten men de har skuldsanering eller utmätning av Kronofogden. De är fullständigt medvetna att de ska betala in och vill göra rätt för sig, men det svider ändå i deras blickar och de berättar om vad de egentligen skulle vilja göra med pengarna… och det de berättar är ingen överdådig lyxkonsumtion utan saker att förbättra sin, sina barn och sin familjs vardag. Det enda de ångrar mer är att de kom i den situationen de är i. De vill verkligen inte vara där de är och ångrar bittert att de försatte sig i situationen. Anledningen till de sitter där är lika många som det finns personer i situationen… Det är impulser, psykisk ohälsa, utnyttjade och varit i dåliga relationer som lett till det. Det visar på nytt hur viktigt det är att vi är snälla mot varandra och gör små saker för våra medmänniskor som kan förhindra de att göra de där dåliga och ödesdigra besluten.
Vi jobbar på med hemsidan till företaget, eller ja vi tar hjälp av någon som kan det, och förhoppningsvis dyker det upp en närmsta månaden. Vi kommer då ha kontaktuppgifter och formulär man kan använda sig av om man vill komma i kontakt med oss. Just nu har vi en mail som är kontakt.rpa@outlook.com om man önskar komma i kontakt med oss. Sprid den gärna till personer som kan tänkas vilja veta mer om våra tjänster!
Tycker om goda nyheter, så att Tingsryds kommuns bildningsförvaltning satsar på detta är givetvis värt att sprida och nämna! Jag vet inte hur det ser ut i övriga länet och landet men jag tror tyvärr det är ganska unikt fortfarande. Men jag hoppas att ansvariga politiker och tjänstemän inser hur viktigt det är att utbilda, prata, diskutera och lära sig mer om NPF och den målgruppen. Likaså håller jag med den här artikeln som publicerades i veckan, det är inte bara barn, ungdomar och vuxna med NPF-diagnos som mår dåligt utan idag går väldigt få skyddade från den. Med tanke på att klimatet på sociala medier kan vara ganska ”hårt” så är det lätt att man börjar utveckla en psykisk ohälsa och känsla av att ”aldrig duga”…
För övrigt är TED Talk något av det bästa som finns på YouTube, har ni en stund över så sök på TED talk och något ämne ni är intresserade av så kommer ni hitta bra kvalitet och som inte kräver allt för lång koncentration!
För övrigt tror jag att Niclas Aronssons föreläsning i Ljungby kan vara intressant att gå på. Jag har inte jättebra koll på Niclas men jag tycker det verkar vara ett intressant upplägg och jag ska försöka ta mig till länets västra del och lyssna på honom. Missbruk och psykisk ohälsa går många gånger hand i hand, i slutändan iaf, och det är en svår sjukdom att drabbas av och den är lika tuff för anhöriga och närstående som ser den drabba någon nära en. Idag finns det så mycket missbruk tillgängligt dygnet runt. Man behöver inte gå till kiosken och spela ett stryktipset eller köpa en lott mellan kl 10-19 utan nu kan du göra det online på din telefon klockan 03:45 om du vill. Du kan beställa alkohol från Tyskland, du kan hitta partners på Tinder och du kan fylla kylen från ICA som har öppet 6-23. Våra hjärnor är som ett barn i en godisaffär numera, det finns så mycket snabba härliga kickar bara ett klick bort. Lägger man till ångest och impulser på det så har vi en cocktail som förmodligen kommer göra en till missbrukare eller riskbrukare.
Nu är det fredag och helg, påsken väntar nästa vecka, och har du inte sagt något snällt till någon person eller till dig själv idag så får du i läxa att göra det idag, imorgon och på söndag till att börja med. Du klarar detta!
Ja det är svårt att få snurr på bloggen men skam den som ger sig! Vi kör ett försök till på detta och tanken är att det ska bli en mer levande blogg igen med liknande innehåll som innan men också lite annat.
Jag och Kim har ju levt i förändringens tid sedan hösten 2022 kan man säga och efter några års skämtande så blev det seriösa diskussioner om att starta eget och nu är vi här. Vi har nu startat upp ett företag som heter Reella Psykiatrialternativet Kronoberg. Namnet till trots är vi inte bara låsta till länet utan med dagens teknik kan vi finnas till hands över hela Sverige!
Så vad gör vi och vad erbjuder vi? Enklast är att sno vår presentation från ”vår-nästan-färdiga-hemsida”:
Reella Psykiatri Alternativet AB är ett genuint bolag skapar av 2 erfarna medmänniskor med antingen egen erfarenhet av psykisk ohälsa eller anhörigskap.
Kim lever i en familj med neuropsykiatriska funktionsvariationer och Magnus har autismdiagnos som han fått i vuxen ålder. Magnus kan med egna ord förklara hur livet som ung grabb kan vara utmanande när samhället och andra inte ser eller kan ge rätt stöd. Detta har resulterat i mångårig psykisk ohälsa i form av ångest, depression och missbruk men idag har Magnus hittat fungerande strategier och har en fantastisk förmåga att dela med sig av sina erfarenheter. Magnus är socionomutbildad, har jobbar som handläggare och chef inom omsorg funktionsnedsättning men även handläggare inom äldreomsorgen.
Kim har jobbat inom psykiatri i hela sitt liv och är dessutom instruktör i första hjälpen till psykisk hälsa. Detta är någon Kim haft stor nyttan av när hon som mamma och fru måste lotsa sin familj genom samhällsstrukturer som är omöjliga för hennes närstående att passa in i. I grunden är Kim utbildad till skötare och har sedan gått flertalet utbildningar så som MI (motiverande samtal) MHFA Första hjälpen psykisk hälsa inom alla åldrar, Stresshantering, mindfullness, NLP (neuro lingvistisk programmering), Coaching och är även certifierad samtalsterapeut.
Vi kan utbilda och föreläsa inom följande områden:
Försäkringskassan – vad finns att söka och hur gör man
Vi erbjuder:
Handledning: Vi delar vår egna erfarenhet av hur det kan vara att vara brukare/patient och jobba med målgruppen. KASAM och lågaffektivt bemötande ligger oss varmt om hjärtat och är något som vi alltid utgår ifrån i vår metod.
Föreläsning: skräddarsys efter era önskemål utifrån våra olika områden som nämns ovan. Vi erbjuder både heldagar och halvdagar men även individuella lösningar utifrån era behov.
Grupper:
Vi kan erbjuda anhöriggrupper i er kommun. Vi vet att detta kan vara svårt och kostsamt att ordna och du kan via oss följa socialstyrelsens rekommendationer att göra anhörigstödet jämlikt i landet genom att anlita oss som ledare för anhöriggrupp i er kommun. Vi kommer då använda oss av olika material utefter era men också anhörigas egna önskemål.
Livskunskap: Man har via undersökningar av brukare sett att man som ungdom önskar vad vi kalla livskunskap. Detta betyder att vi erbjuder ungdomar kunskap om vad samhället har för krav på en som ungdom vad man har för rättigheter och skyldigheter och vad samhället kan hjälpa till med och hur man får hjälpen. Detta stöd kan vi bland annat erbjuda till region, kommun och ideella föreningar.
Så här ser vårt lilla kontor ut på Idé & Kunskapscentrum i Räppe, det är 10 kvadrat inrett av Kim och hennes familj!
Det känns skönt att vara i gång på riktigt nu, för nu är allt administrativt och juridiskt löst så nu kan vi fokusera på det vi gillar, nämligen prata om NPF och psykiatri! Vår förhoppning är att komma i kontakt med arbetsgrupper som jobbar med boendestöd, LSS-boende, daglig verksamhet, kortidsverksamhet, äldreomsorg, skola, vårdcentral, vuxenhabiliteringen, psykiatrin men även privata företag och olika organisationer.
Idag känner de flesta någon med NPF eller någon som är anhörig till någon med NPF, och det har vi märkt att vi får frågor om genom bland annat Attention Kronoberg. Det kan vara kyrkan, trafikskolor, företags personalavdelningar etc. Hur bemöter man personer med NPF som ska ta körkort eller som jobbar hos oss? Hur kan vi hjälpa vårdnadshavaren som har 1-3 NPF-barn hemma så denna får ihop livet med jobb och hemmet?
Jag och Kim tror kunskap och utbildning är nyckeln, det är så vi lär oss varje dag. Vi har inget facit utan vi utgår från vår reella kompetens och erfarenhet och kan vara bollplank, komma med förslag på annat tanke- och arbetssätt eller bara stötta/peppa att fortsätta arbeta som man gör. Håll i och håll ut ni vet!
Jag och Kim är kvar på våra jobb men vi tar gärna emot uppdrag redan nu om man vill, sprid gärna att vi finns till era familjer, vänner, kollegor, chefer, politiker osv! Vi berättar gärna mer om oss och vad vi kan erbjuda för någon tjänst utifrån era önskemål!
Ja det var ett tag sen nu. Eller det var väldigt längesen. Kim har bloggat lite och producerat intressanta inlägg och tankar.
Att gå igenom mitt liv nu gör jag inte, det tar vi kanske en annan gång.
Men jag har bestämt mig att efter 8 år i kommunal verksamhet att börja med eget företag. Jag börjar inte nu-nu men tanken är att dra i gång det närmsta tiden samtidigt som jag jobbar kvar i Tingsryd.
Tanken med företaget? Ja handledning, utbildning, föreläsning etc riktat mot kommuner, regioner, statliga organisationer och företag. Vill man diskutera NPF, psykisk ohälsa, stress, bemötande och annat så kan man kontakta mig.
Jag vet av egen erfarenhet det saknas detta och vill se om jag kan få snurr på det. Jag har kanske allt medicinska kunnande men jag kan det sociala och utgå från min jobberfarenhet och personliga erfarenhet.
Jag kommer även erbjuda privatpersoner gratis rådgivning runt Försäkringskassan, kommunala beslut eller vara ”bollplank” i andra frågor jag känner mig bekväm med. Inte hur många tillfällen som helst gratis men nog för vi ska kunna komma till en lösning/planering.
Utgångspunkten kommer vara reell kompetens, även om jag är utbildad socionom och arbetat med detta i kommunal verksamhet. Men jag tror det kan behövas en personlig inblick, reflektion och erfarenhet. Jag har egen diagnos, jobbat med målgruppen i 8 år och engagerat mig i Attention Kronoberg.
Jag kommer vända mig mot personal inom boendestöd, Lss-boende, hemtjänst, äldreboende samt mot region. Företag hoppas jag vill bjuda in mig för föreläsningar, då de flesta företag idag har personer med NPF eller anhöriga till NPF. Att erbjuda lite kunskap om de här diagnoserna och hur livet påverkar den enskilde och familjer och hur man kan skapa anpassningar inom skola och på arbetsplatsen för att få ut max av individen.
Detta är i uppstarten men jag tar gärna emot frågor, synpunkter och förfrågningar om det finns.🙂 Jag tror behovet finns och jag hoppas jag kan erbjuda ett stöd och vara bollplank för de som önskar det.
Mer info kommer men ville uppdatera något och börja fiska lite jobb…
Japp det var ett tag sen det kom ett inlägg på bloggen. Efter Kims fantastiska inlägg om hur polisen ringde så var det svårt att komma på ord efter det. Allt annat betyder noll jämfört med ett självmord och det ger perspektiv. Men samtidigt har vi alla lärt oss, ”att livet går vidare”… Även efter en sådan sorg. Samhället stannar inte. Räkningarna slutar inte komma. Man måste upp på hästen igen liksom. Åh även om man aldrig glömmer en sådan händelse så kommer nya saker, positiva och negativa. Att jämföra smärta, lidelse, sorg, ångest, glädje och kärlek är omöjligt. Vi har olika tolkningar av vad som är bra och dåligt, både i våra liv, vårt mående, politisk åsikt osv.
Just nu har jag solen i ansiktet i soffan, under mars har jag kvällssolen rakt i plytet och i cirka 2 veckor har Växjö välsignats med sol. Gissar detta är 2022 solskörd i Växjö och att maj-augusti kommer präglas av moln, regn, blåst och 12 grader. Men visst märker man en ändring i sitt och andras mående av solen. Om man kommer ut. Kommer man inte utanför sitt rum eller lägenhet/hus kvittar solen. Jag kan möta människor med ångest 15 timmar av dygnet. Trauman, ångest, NPF och annan psykisk ohälsa. Kraven och förväntningar knäcker de. De vet att de måste till vårdcentralen men kommer inte iväg pga ångest. Vad händer då? Ångesten blir värre. Känslan av misslyckande är röda tråden i mitt jobb nu. Lyckas de med något och de får beröm så krossar de berömmet på två röda. Jag vill återigen påtala om självkänslan och hur viktig den är att bygga på sig själv, men gärna på andra. Din partner, dina barn, dina syskon och föräldrar, dina vänner, dina kollegor och dina patienter, omsorgstagare, klienter eller vad du än har. Man ska vara självkritisk och ställa rimliga krav och förväntningar men man måste bygga i små steg och skapa en stabil basal grund i botten av livets pyramid.
Känslor är väldigt svåra, för mig och många jag möter. Jag tror alla kämpar med att placera sina känslor och vad man egentligen känner. Vem är man arg på? Sig själv? Eller är man ens arg, är man ledsen? Har man ångest eller är man hungrig? Är man rastlös eller hungrig? Hur ska man förklara känslor för folk som är utmattade eller har annan psykisk ohälsa. Eller har NPF eller någon intellektuell funktionsnedsättning.
För egen del tycker jag ångest är jobbigast. Är ångest en känsla? Inte en grundläggande om jag förstått Kim rätt, men den är hemsk ändå. Den sitter i halsen och gör andningen ansträngd. Försöker lära mig vad ångest är fortfarande och när jag kände den först. Jag tror det var i lågstadiet. Jag tolkade ångest som hunger tror jag, något var jobbigt i magen men om jag åt något ”gick det över”. Medicinera mot ångest är nödvändigt och det trubbar av en. Men det är inte tillräckligt alltid. Ångest håller en vaken och ångest gör ens dagar extremt långa. För min del är jobbet en paus från ångesten. Jag kan fokusera på andras ångest och problem en stund. Att inte tänka på sitt kan vara nyttigt för oss alla. Därför man kanske ska engagera sig ideellt i form av fotboll, stallet, någon förening eller politiskt förbund.
I veckan var jag i Virestad och föreläste för personal och rektor på Virestad friskola. Min timme blev 1:40 men de slängde inte ut mig. Givetvis ”jobbade de som jag föreläste om”, och det är ju bra. Jag har inte facit men jag har erfarenheter av barn med NPF och psykisk ohälsa och jag berättade om Magnus i grundskolan. De konstaterade att de kände igen flera ”Magnusar” som de har, som flyter under radarn. Sen pratade vi om flickor med ADHD och autism mycket och hur lätt det är att missa flickor/tjejer/kvinnor inom NPF och psykisk ohälsa. De är fantastiska kameleonter som håller ut tills det inte längre går. Åh då står vi handfallna inom vården och omsorgen. Här måste vi bli bättre. Se de dolda, både män och kvinnor.
I helgen kommer jag avgå som ordförande i SPES Kronoberg och lämna över till en engagerad ersättare som verkligen har stor kunskap och erfarenhet inom detta område, suicide, NPF och psykisk ohälsa. Jag älskar frågorna som rör SPES och Attention men jag har inte drivkraften att driva, jag tycker vi ska ha drivande personer på de högsta positionerna så kan jag smyga med i bakgrunden och bidra med det jag kan och är intresserad av. Målet med SPES är givetvis att vi inte ska finnas, vi måste fortsätta jobba med nollvisionen för självmord men vi är medvetna om att det är ett väldigt svårt mål just nu.
Just nu har jag fastnat för ”gammal” P3-humor i form av Salva och Pang Prego. Jag minns jag lyssnade live på Salva varje fredag vid 17. Jag fnissade utan att förstå allt. Men nu på äldre dagar är det såklart ännu roligare lyssna om de. Är det produkivt? Nä. Är det kul? Ja.
Jag är ju svag för ”insändare” i tidningar och varje gång jag hittar en rolig hoppas jag att den är äkta, men har stor vetskap att den kan/förmodligen är fejk. Men denna hittade jag inför internationella kvinnodagen och jag tyckte att den i sin humor hade en poäng. Vi ska vara snälla mot varandra. Människor och djur. Visst kan man få slå en fluga och mygga osv, men annars ska vi vara snälla. Annars kommer jag och Fabian till er!
Annars har jag börjat bli mer grubbgrinig än tidigare. Jag stör mig på mycket. Att det är valår och ryskt krig i Ukraina gör inte saken bättre. Jag fattar inte hur Putin är funtad och jag lider med ryska folket som matas med propaganda. Det svenska valet i september känns mycket bättre, även om det även där pågår en bajskastning som inte imponerar. Jag imponeras av politiker som kan berömma meningsmotståndare och ändå ha en saklig poäng själv. Vill slå ett slag för satiren Herr Talman på SVT som är fantastiskt underhållande i min värld.
I övrigt relaterar jag till ”arga farbrorn” och ja, jag kan med ”komma och ta er” om ni inte är snälla mot er själva och varandra!
Jaha, det var väl det jag funderade på nu. En fredag i mitten av mars 2022. Jag tackar för att ni läst inlägget och läser Kims och min blogg. Vi krigar på med vårt och är tacksamma att ni läser. Tveka inte höra av er till oss om ni har frågor, funderingar eller behöver en medmänniska.
… ja vad? I mitt fall sova. Det borde inte vara så svårt tycker många i min omgivning. Jag har 2 mediciner + en ”vid behov” för detta. Tar jag de så somnar jag. Men jag vill inte alltid ta de, ibland vill jag pausa från de och då framför allt på helgen då jag är ledig. Konsekvensen blir att jag ugglar och yrar runt på internet. På gott och ont. Men det var nätter som detta Youtube skapades för. Det tror jag nog.
Så det är helg innan ”löning”. Eller pengar. Eller vad ni kallar för det. Läst att detta är ”årets fattigaste helg”. Vilken ”tur” vi är i en pandemi då så vi kan stanna hemma… Nä jag ska inte raljera över detta. Jag lider med restauranger, krogar, bio, inomhusidrotter osv. Jag lider med folk som mår bäst av att gå på dessa aktiviteter. Jag respekterar de som inte tror på vaccinpass men jag har desto svårare respekterar de som inte tro på vaccin och som sedan hamnar på IVA på våra lasarett. Jag har 3 doser + den vanliga. Blir jag sjuk så blir det ”lindrigt”, eller ja inte sjukhus iaf. Men jag kommer få en mansförkylning och jag kommer bitcha om detta rejält. Bara så ni vet. Men jag kommer överleva och jag kommer inte belasta vården. Jag tycker personligen det är nyckeln i den här debatten. Med det sagt att jag inte har rätt… 🙂 Men vad vet jag. Jag antar jag är en av alla experter som dyker upp i era flöden på Facebook, Twitter och andra sociala medier…
Sömnlös var det ja. I veckan nåddes vi av att Meat Loaf gått bort. Jag har väl aldrig varit stort fan men uppskattat hans fantastiska röst och hans låtar. Han hade fantastisk röst och han har ju en låt som jag skulle kunna tänka mig avsluta en konsert med. En konsert utifrån alla mina favoritartister och låtar. Så hade denna definitivt funnits med som extranummer… Vila i frid säger bloggen!
…. sooner or later you will be screwing around….
I övrigt så har jag mött mycket ”det är val bara att..” i veckan… och sedan jag började jobba inom kommunal omsorg 2014. Jag möter många anhöriga, arbetsgivare… myndigheter… vården.. som verkligen tror bara det är att. sluta/börja med…. ja något. Som på Twiter, Facebook och sociala medier. Är väl bara att låta bli den där ciggen, glaset vin, groggen, kokainet,,,? Är väl bara att ta sig till gymmet, ta promenaden, få hemmet städat, få barnet/barnen att…. Så enkelt allt är i teorin… Om jag hade levt efter min teori hade jag bloggat med 700 miljoner kronor från någonstans i USA. Jag hade haft varit en ”influencer”… Eller ja, jag hade bloggat och tyckt en jävla massa. Men där är jag inte nu. Jag är bara den jag är, med mängder av brister, med en nedförsbacke i livet… Med många ”jag borde” och jag vet det… Jag ser det bättre än du ser det. Jag är bara fast, låst, i något kaos/mörker som inte släpper mig. Jag har ångest, jag har oro, jag har självförakt, jag har självhat och jag har ingen jävla lösning på detta. Eller jo, jag vet vad jag BORDE… och att inte göra det jag BORDE ger mer ångest… Wheels on the bus ni vet… Allt snurrar runt, runt, runt… och egenansvaret är gigantiskt och tar man sitt ansvar kan det lätt bli bakslag på en livstid… Hur löser man det?
Relaterar….
2022 innebär valår och som engagerad i både Attention Kronoberg och SPES Kronoberg ser jag med spänning fram emot en dialog med politikerna. Än så länge har S bjudit in oss för diskussion. Jag vet att politik är känsligt och att man tycker olika frågor är viktiga. Det kan vara bensinpriset, elpriset, migration, skola, vård… Oavsett vad man tycker och röstar, så vill jag uppmuntra att man ska se en helhet. Inte enbart läsa galna, betalda, personer/botar online, vänster eller höger. Rösta efter vad som är viktigt för just dig. https://youtu.be/8AHCfZTRGiI
2022 innebär valår och som engagerad i både Attention Kronoberg och SPES Kronoberg ser jag med spänning fram emot en dialog med politikerna. Än så länge har S bjudit in oss för diskussion. Jag vet att politik är känsligt och att man tycker olika frågor är viktiga. Det kan vara bensinpriset, elpriset, migration, skola, vård… Oavsett vad man tycker och röstar, så vill jag uppmuntra att man ska se en helhet. Inte enbart läsa galna, betalda, personer/botar online, vänster eller höger. Rösta efter vad som är viktigt för just dig och din omgivning och syn på människan. För det är vad vi röstar om, våra medmänniskor.
Jag lägger bara Mr Cash här. Mest för att jag gillar honom och då borde ni med göra det…
Komma på banan igen.. Vardag… Jag har mediciner och boendestöd för detta, men just nu är det pandemi, sjukdom och allmänt kaos. Jag får inte ordning på mina rutiner, vardag och mående. Och ja, det är mitt egenansvar såklart men… Jag fastnar lätt i känslan, iaf om den är ångest eller negativ, och sen blir det korkade konsekvenser efter det. Större delar av mitt dygn tänker jag på vad jag borde göra, sen gör jag det inte, det blir ett misslyckande och trappsteget blir bara större. Ingen mer än Magnus har ansvar över Magnus liv men tvi vale vad jobbigt det är att vara vuxen. Trams.
Vad är bra? Personer som lyssnar, ser, förstår. peppar och inte dömer. Samt min katt Turid. Hon må se sur ut men hon bringar borde skratt, leende och gos under ett dygn. En livlina. Om jag inte funkar så tömmer ingen lådan, ger mat eller vatten. Det vore mycket dumt.
Vattenpass. Vem säger att vattenpasset har rätt vad som är ”rakt”?
Imponeras av folk som bryter ihop och kommer igen. Bryta ihop kan jag. Men komma igen? Ja många ”har inget val”. Man har partner, barn, jobb eller vad som. Man bara reser sig. Knyter näven. Pressar ner den där känslan. De bästa samtalen jag har, privat och i jobbet, är när folk kräks. När folk fått nog och avskyr allt. Jag vet att de inte hatar vare sig jobb, partner eller barn, men just då, i stunden, är de less. Efteråt är de lättade. Så låt oss tillåta kuka ur på våra närstående. Man kan kuka ur och ändå vilja ha en relation med personen i fråga.
Tack men nej tack…?
Imponerad av alla ni som krigar med ert. Nyårslöften, livslöften, förbättra sin fysiska och psykiska hälsa, kriga för sina barn och make/maka/sambo/partner och för er själva. Ingen vet vad ni går igenom för ingen kommer gå den där milen i era skor, även om de påstår det. De ljuger. Ingen vet hur du har det mer än du.
Tack för du krigar och läser vår blogg. Jag och Kim bockar, bugar, niger och önskar er en fortsatt bra söndag, vecka, månad….
PS: Filmtips? Fight Club på SVT play och Falling down på HBO Max. Bägge är fantastiska på sitt sätt.
Eller? Jag tycker nya år är stressiga. Man lovar sig själv och andra, direkt eller indirekt, olika löften. Man ska börja med… Man ska sluta med… Man ska bli bättre att… Ja kraven vi sätter på oss själva, och andra, kulminerar de närmsta veckorna. Förutom att vi är inne i ”årets fattigaste veckor” efter jul och nyår. Jag spyr på det, då jag jobbar med personer som har det tufft 52 veckor om året och har sjukt mycket förväntningar, inte bara ekonomiskt. Till er vill jag säga, ni är fantastiska.
Kanske inte nystart, men omstart då? Lika illa. Jag är en gammal Windows 95 dator som inte ska startas om när ja väl börja fungera funktionellt. Efter avbrott är det sjukt svårt för mig att komma på banan med rutiner och struktur. Helst vill jag spela tv-spel och kolla på Alien-filmerna för femtieflte gången.
Som ”företagare” i form av skogsägare börjar jag påminnas om att vi har nytt kalenderår Jag får årsbesked för 2021 som ska med i deklarationen i maj. Ja maj låter långt bort men tro mig, snart är vi där. Skatt och död är något vi alla inte kan undgå. Om jag har problem med att betala skatt? Till väldigt stor del inte, jag kan få sjukvård och ett vaccin för 220 kronor, någon som i USA skulle kostat 10-15 gånger mer. Jag kan köra på bra vägar och jag vill tro att någon/några som har det betydligt sämre än mig kan få hjälp att hålla näsan ovanför vattenytan.
Jobbet då? Jo mina omsorgstagare verkar vid liv och jag får livstecken från de. Jag hoppas hinna beta av ”alla” innan januaris slut för att försäkra mig om det är så. Är alla nöjda? Knappast. Men de lever och de har en situation där man inte kan vara nöjd med samhället alltid. Nu är det vad, 90 dagar:isch till Skärtorsdag och nästa långhelg. Vem vem räknar…
Just nu känner jag mig väldigt autistisk. Jag vet inte om det beror på jul och nyår, årsskifte, återgång till jobb efter ”långledigt” eller om det är hjärnspöken. I jobbet känner jag mig trygg till 95% medan jag privat är jävligt osäker. Jag vet ju de sociala koderna och den berömda ”turtagningen” men det kan låsa sig rejält ändå. Att börja en konversation är enkel, oftast är det den andre partnern eller så gör jag det digitalt. Men hur avslutar man det? I alla fal digitalt. När har man ”skrivit färdigt” med någon och hur vet man det? Att skriva ”nej nu vill jag inte skriva mer med dig” känns fel. Eller att diskussionen avslutats naturligt men har den det? Jag kan känna det… Den andre med… Men hur vet man säkert? Jag är inte otrevlig om jag ”slutar svara” er, jag vet bara inte om det är slut nu… Eller inte. Dessa tankar ökar vid helgerna, då man hör av sig, och folk hör av sig, till en mer. För att ”kolla läget” och önska god jul och gott nytt år.
Ett annat ”problem”, när man umgås med någon och någon springer på en vän. Hur gör man då? Ska jag presentera mig för den nye? Eller ska min vän introducera mig? Fan vet. Finns något rätt? Kanske handlar om promillen i blodet hur ”modig” man är? Men jag avundas inte alla er som träffat ”svärföräldrar” eller andra personer under jul och nyår. Eller övriga dagar heller på ett år. Att planera ”spontana inspringningar” vore det bästa. Men ja, jag relaterar till den fantastiska Tigerrrrrrr i denna bild.
Äh vi kör en tredje random tanke med… Komplimanger…
Hur ska vi reagera på beröm? ”Tack det var snällt sagt” är väl facit. Men känslan? Hur ska man hantera känslan som uppstår vid beröm? Tror vi är generellt för dåliga att berömma våra familjer, vänner, kollegor och ideella partners. Det är därför beröm blir en ”stor” grej fast den inte borde bli det. Därför den blir svår att bemöta. Jag tror att ”hålla masken” är viktig för många av oss. Det är därför vi dämpat säger ”oj vad kul” när vi skrapar triss i TV4 eller vinner färgfemman på Bingolotto den 23 december. Vi har ingen aning om hur vi ska reagera och vad som är ”acceptabelt”. Får man vara glad och stolt över att få beröm och uppskattning? Självklart. Men hur tar man emot beröm? Åh hur kan man ge beröm så mottagaren inte behöver ”plågas” av det?
Smittspridningen då? Jo den är som det är och vi får nya restriktioner. Säga vad man vill om de, men jag hoppas alla tar sitt ansvar och inte belastar vården med ett besök på grund av Covid. Med vaccin kan du både köra skoter, städa hemmet och plöja serier. Så gör vad som känns rätt för dig, men var ingen rövhatt, ok?
Apropå serie, sett klart Dexter säsong 9 på Paramount+ och jag ger tumme upp. Har man inte sett Dexter så ska man ge den en chans och gillar man den kör man alla säsonger såklart.
Elpris? Dieselpris? Ja det är för jävligt. Men 450 gram paket kaffe kostar 45 kronor. Inte jättelänge sen 500 gram kostade 27 kronor. Allt vi konsumerar bli dyrare och ja elen är ett kapitel för sig. Men frågan är om inte lönen inom branscher så som industri och tjänstemannasektorn stått stilla? Men ja, vi kan prata om att införa ”tjänstemannaansvaret” igen där man personligen ska stå till svars för lagtext och riktlinjer. Lycka till hitta folk som vill stanna kvar med det. Vi måste lyfta blicken och se helheten före delen. Men det har vi bloggat om förr.
Jag försöker hänga med i världen och samhället och jag fattar det är jävligt för många, men de jag jobbar med går från sämre till sämst känns det som. Tillsammans med svenska kyrkan i Tingsryd kunde vi förgylla någras liv med en liten julklapp ekonomiskt. Men blir man färdig? Nä. Pengarna kommer inte in av sig själv, bara sådär. Det finns ett stort utanförskap vi måste prata om, men vi måste prata om det brett och stort. Vi får inte sätta grupper mot varandra och inte ”vi mot dom” som det brukar låta i talspråk.
Så vad har jag för löften för 2022? Ja det vet min medbloggare Kim och min chef. Jag tänker det räcker så. Kommer det lyckas? Ja jag vet inte. Jag vet att förändring är svårt och att hamna i gamla, dåliga vanor är lätt. Att man blir skuldbelagd av sig själv men ibland även av andra. Hur hjälper det? Inte alls. Jag oroas av världen inför 2022 och jag hoppas att ni som läst detta inlägg lovar vara snäll mot er själva och andra. Ok?
Nu tycker chefen att jag svamlat klart och att jag/vi borde sova då det är en vardag. All work and no play makes… Ja ni som sett/läst The Shining fattar.
Jag och katten Turid tackar för att ni läst och önskar er en fortsatt bra början av 2022.Åh du, stå på dig… annars gör någon annan det.
De bästa 10 sekunder du spenderat på väldigt länge.
Ännu ett år på väg mot sitt slut och det har präglats av ett virus även i år. Det är tråkigt och tröttsamt och man vill ju inte att detta ska vara ett normaltillstånd men det är kanske där vi är, i väntan på nästa virus… Jag är ingen expert på varken virus eller hur man ska sköta ett samhälle med restriktioner. Jag vet bara jag vaccinerat mig med dos 3 och det var ingen tvekan.
Apropå virus, har varit förkyld ett par-tre dagar nu. Det är för jävligt och jag kräver forskning för ett botemedel mot manliga förkylningar. Dessa manliga förkylningar skapar stor plåga och lidande och det värsta är att man möts av rullande ögon när man berättar att man har en manlig förkylning… Galet… Nej för fasen, forska på det och Nobelpriset är ditt!
Annars har 2021 varit speciellt, Attention Kronoberg fick med en debattartikel i Smålandsposten som man kan läsa här. Det är nya rutiner och nya riktlinjer med hemarbete, digital undervisning och så vidare. Vissa tycker det är skönt, för andra är det en katastrofal förändring. Samtidigt kräver pandemin nya grepp och det gäller för alla att försöka anpassa sig, och det tycker jag våra medlemmar i Attention och personer med NPF bland annat gjort. Risken med hemarbete som jag ser det är att det kan föda ett missbruk. Lätt att ”ta en öl eller glas vin” medan man jobbar eller på kvällen för man ska ändå inte köra dagen efter.
Förresten, om man bor i Växjö kommun och är anhörig till någon med NPF, psykisk ohälsa, demens eller annat så tycker jag ni ska svara på kommunens enkät för att visa att det finns ett behov av anhörigstöd. Utan anhöriga stannar Sverige och vi måste vara rädda om de och ge de en möjlighet att få ses, skratta, gråta och kräkas!
Har jag nämnt att jag är förkyld?
Det har varit ett intensivt jobbår men för det mesta givande och intressant. Jag har lärt mig mycket om nya regler, lagar och av mina egna misstag. Jag hatar att göra misstag men jag gör de… Jag försöker lära mig av de såklart. Men att jobba med människor är utmanande och man vet aldrig vem/vilka man möter. Jag har ett par ”rättshaverister” som sätter allt på sin spets och det måste jag inse. Men de flesta är hjälpsökande krigare som jag har största respekt för.
Tycker ens egna måendet varit svajigt i år. Försöker kriga på men det har/är utmanande dagligen. Ångesten är den största boven och den äger mig fortsatt hårt. Jag har en usel verktygslåda att använda mig av och jag är medveten om att jag måste hitta nya verktyg. Men det är en jäkla utmaning.
Nu när det är nyår är det viktigt att läsa artikeln från DN här för att få lite koll på sin omgivning. Nyårsafton och nyårsdagen tenderar att ”toppa” dagarna med flest självmord i Sverige. Många mår dåligt, många är ensamma, många dricker alkohol… Det är bränsle på den där tanken som finns på att avsluta allt och man kanske recensera ett ”värdelöst” år som gått och att det är lika bra man dör. Så ta en titt på ditt och andras mående i din omgivning och ring de nummer som finns om du mår dåligt. Denna lista funkar utmärkt även den här helgen.
Med detta sagt, eller ja det är i skrift, så vill jag och min medbloggare Kim tacka er för ni läst våra alster och vi är tacksamma att ni tar er tid. Vi önskar er ett gott slut och ett gott nytt. Var rädda om er ikväll och i helgen.
Nej det är inga fredagstankar, det är möjligtvis tredje advent tankar isf. Men december är en konstig månad som sagt.
Nog finns det att göra om dagarna så det blir snålt med blogg. Men jag kan bara säga att jag möter många som inte alls delar den där fina bilden av julen. Det är mycket krav, förväntningar och måsten. Många jag möter har en dålig erfarenhet av julen sedan tidigare och de förtjänar respekt och bra bemötande av oss alla. Alla kan inte gilla julen. Alla har sin ryggsäck. Det som stressar nu är ju ekonomi, helt klart. Folk som lever på existensminimum och som ska rodda hem jul och nyår på ett bra sätt med knaper budget. Jag imponeras av alla som krigar med trötthet, mager plånbok och psykisk ohälsa men som ändå får ihop det för sig och sin familj. Ni är riktiga krigare och jag önskar att samhället kunde göra mer för er.
Förutom ångest och ekonomi så är december en dålig månad för vårdnadstvister men de förekommer. Att ha kontakt med socialen och slåss för vårdnad eller träffa sitt/sina barn är oerhört påfrestande. Självklart är barnets bästa det viktigaste men man får inte glömma de vuxna i det hela. Jag möter sällan genomonda och genomruttna föräldrar som är dåliga på det, utan det är livet som hänt. Man kan ha svårigheter och behöva lite mer handfast och praktiskt stöd några timmar i veckan eller med något moment i rollen som förälder. Lös det och låt barn och föräldrar få fira jul, nyår, påsk, födelsedagar och sommarlov ihop.
Jag gillar, oftast, Twitter då det är en bra plattform där jag kan följa personer som intresserar sig för samma saker som jag gör. Det som är mindre bra är att jag se vad andra ”gillar” och ibland kommer jag in på de mest galna inläggen och trådarna som ger mig huvudvärk.
Här har vi, enligt honom själv (källkritik ni vet), en lärare som onekligen inte ser skogen för alla träden. Visst kan barn och vuxna passa in i hans mall men de jag möter i min profession och i mitt privatliv så handlar det om en funktionsvariation. Jag vågar påstå att vi alla är intressestyrda och dras till att göra saker som vi faktiskt gillar och mår bra av. Det är inget konstigt. Sen är vi oftast tvungna att göra saker som vi kanske inte vill och de flesta fixar det. Men har vi diagnosen ADHD/ADD t.ex. som gör att vissa saker är vansinnigt tråkiga och icke-motiverande att utföra. Så har det alltid varit, både i skolans och arbetslivets värld. Men även det privata, alla släktkalas har väl inte alltid lockat… Skolans värld är fyrkantig allt som oftast, man ska kunna 20 glosor tills imorgon och de lärs in med hjälp av denna boken. Klart att man tappar en viss procent elever då, då alla inte lär sig bäst genom att bläddra i en bok och ”mata” glosor vill jag påstå. Oavsett om den här mannen är ”magister” eller ej så hoppas jag han får mer kunskap om NPF och inlärningssvårigheter. Alla barn är inte lata och omotiverade nämligen, skulle vilja påstå det är ett väldigt litet antal som är det. Möt barn, och vuxna, där de är och som individer och inte som ett kollektiv där vi klumpar ihop varandra.
Sen stör det mig med kritiken mot data- och tv-spelande. För mig är tv-spel något fantastiskt, jag får använda min hjärna, jag får öva på min finmotorik och jag får problemlösa. Det är väl det skolan vill att jag ska göra…? Men kanske inte genom tv-spel. Jag har många exempel på personer som är fenomenala på tv-spel och knäcker lösningar som ingen ”magister” skulle göra. Jag tror tv-spel är väldigt bra, men visst ska det med ”begränsas”, men det ska inte plockas bort för någon som älskar det, barn eller vuxen.
Smittläge. Många är sjuka nu och man kan ha förkylning och vanlig influensa med, men jag tycker det är synd att smittan ökar och att man tvingas ställa in bra evenemang som hjälper mot den psykiska ohälsan vid jul. Sen har jag full förståelse och respekt att man ställer in när smittan ökar, men man skulle önska den inte gjorde det…. och att folk gjorde vad de kunde för att inte belasta sjukvården. Hur man gör det? Fundera på det du…
Självklart får folk tro på det de vill runt covid, vaccination osv… vi lever i ett fritt land, även om alla inte tror det. Man kan exempelvis få tycka och tro så här:
Tro och gör vad du vill, så länge du inte skadar andra.
Jag är glad att jag har ett jobb känner jag. På jobbet får jag en paus från mig själv och jag får använda min hjärna till något konstruktivt. Klart jag uppskattar ledighet som de flesta andra men jag är ändå tacksam jag får jobba. Inte enbart för pengar, utan för att jag känner att jag ibland kan göra skillnad för någon och avlasta någon. Pay it forward ni vet. Jul och nyår är ingen bra helg för oss tjänstemän, fredag innebär ingen långledigt med hjälp av 2-3 semesterdagar så det är lika bra jobba på. Jag tänker många kan tänkas behöva och vilja ha besök eller ett sms eller två i dessa dagar. Jag tycker för egen del att planeringen för jul är bra och jag ser med tillförsikt fram emot det.
Nu ska jag reta upp ”magistrar” och spela lite tv-spel. Tack för du tog dig tid att läsa!
Intressant 