Polisen ringde

Den 25 januari 2016 klockan 22 ringer det ett okänt nummer till mig. Fast jag är helt säker på vilka det är som ringer och vad dom vill. Egentligen vill jag inte svara men gör det ändå. – Hej det är från polisen. Det är allt jag minns av det samtalet resten sker på automatik. Det som inte fick hända men som jag och andra kände på oss hade hänt var nu en sanning. Richard var död. Han hade tagit sitt liv och polisen var hemma hos de efterlevande och nu ville dom att jag skulle komma hem till familjen. Jag lovar att alla känslor man kan ha infann sig på mindre än en millisekund, det blev kaos inombords och samtidigt så blev det ett 100% fokus på vad som nu blev uppgiften.

Richard var en människa som inte lämnade många oberörda. Han var en djupsinnig människa som ställde allt på sin spets och vi hade många livliga diskussioner om allt och inget. Hans dröm var att bli känd författare och hans texter är fantastiska och dom tillsammans med de minnen vi har med honom skänker mig hjärtliga skratt än idag. Jag minns särskilt ett minne skarpt som jag tänkte dela.

Richard var inlagd på allmänpsykiatriska avdelningen i Växjö och skulle få sin allra första permission på 30 minuter, ensam. Livet på avdelning är sjukt tråkigt så Richard fick den goda idén att springa till systembolaget och köpa vodka. Smart som han var så hällde han över spriten i vattenflaskor och tog med sig all sprit in på avdelningen. Visade upp sina vattenflaskor och gick in på sitt rum. Väl där började festen för han visste ju att ingen kommer att kolla till honom så det var ju fritt fram liksom. Men psykofarmaka och alkohol gifter sig dåligt så det slog typ över för honom och det blev väldigt stökigt. Han ringde mig några timmar senare och berättade detta, jag åkte in till PIVA dit han då under lite tumult blivit förflyttad och vi skrattade så vi tjöt ihop med PIVA personalen när det väl kröp fram vad som hade skett. Det bästa av allt är nog att alkoholen i vattenflaskorna hade fått följa med honom upp till PIVA så festen hade ju kunnat fortsätta på PIVA när han väl släppts till eget rum, men ärlig som han var så berättade han och vi kunde hälla ut spriten. Det är inte alla som tar sin första frigång till att se till så att nästa frigång dröjer, men vissa saker måste man lära sig den hårda vägen och ja vi skrattade gott åt denna händelse långt efteråt.

Richard var otroligt kreativ, han hade en förmåga att sprida glädje, han var en ledare och många kände sig trygga i hans närhet trots att han var så sjuk. Det fanns en killgrupp för de med NPF som Richard var med i och han hade förmågan att få människor att vilja följa med på de olika aktiviteterna som anordnades. Richard hade Autism, ADHD och psykossjukdom som tyvärr uppmärksammades försent, vilket inte är ovanligt då rösterna ofta säger åt en att inget berätta om just rösterna. Hans komplexa psykiska ohälsa medicinerades på olika vis och med medicineringen blev han inte längre lika kreativ som han var van vid att vara. Han hade ett otroligt flöde av tankar men med medicinen så blev det tyst i huvudet vilket han inte trivdes med. Han kunde inte leva med det snabba flöde av tankar då det gjorde honom sjuk och han hatade när det blev stilla i huvudet av medicinen. Det är otroligt svårt att hitta en bra balansgång i detta läge.

När han tog sitt liv så blev det ett stort massivt hål som många ramlade ner i. En slags gyttja som sög allt syre ur en. Det var där och då när de efterlevande var i sin chock som vi fattade att det inte fanns några samhällsfunktioner för efterlevande. Jag jobbar med anhöriga men när den man är anhörig till avlider så är man inte länge anhörig och allt stöd ska enligt riktlinjer upphöra. Det är kanske just när man är efterlevande i den akuta fasen som stöd verkligen behövs, när livet liksom faller samman men kraven från samhället fortfarande finns kvar. Trots att du själv är i fullständigt kaos förväntas du palla sjukskriva dig, ta kontakt med vårdcentralen för att få intyg, ta dig till vårdcentralen, hämta posten, betala räkningar, få hem käk till resten av familjen, fixa käk, tvätta, sova. Kort sagt kraven fortsätter på samma sätt som innan man blev efterlevande bara det att man som efterlevande inte har förmågan att fungera i krisen plus att en begravningsprocess inleds snabbt inpå. Samhället är verkligen inte snällt. Så vi kände att vi måste göra något, jag visste via mitt jobb att föreningen SPES (suicid prevention och efterlevande stöd) hade varit aktiva i Kronoberg förr. Vi kollade upp hur det låg till och föreningen var för tillfället vilande i länet. Men det tog vi tag i och startade upp föreningen igen och idag är SPES Kronoberg en aktiv förening som driver samtalsträffar, individuellt stöd och är med i arbetet kring att starta igång ett efterlevandestöd i Kronoberg. Vi har tät samverkan med delar av psykiatrin och sitter med i olika samverkansgrupper för att driva frågan vidare om just suicidprevention alltså hur minskar vi antalen självmord i Kronoberg och hur stöttar vi de som finns kvar när ett suicid inträffat. Jag brukar presentera SPES som föreningen som inte borde finnas för jag tycker att samhället borde vara bättre på dessa frågor så att ideella krafter inte behövs, eller ännu hellre skulle ingen behöva må så dåligt att självmord är den enda utvägen.

Richard hade ju en dröm om att bli en känd författare och hans texter har samlats och den samlingen kan du köpa för en hundring genom att maila: magnus.mjornman@spes.se så får du vidare instruktioner. Alla pengar går till SPES Kronoberg och våra medlemmar.

Jag tänkte dela några av Richards texter och som sagt när du nu vill köpa textsamlingen och läsa den i sin helhet så vet du ju hur du ska göra 😉 Han höll på med ett projekt han kallade ”Tre rader visdom” och här kommer några visdomsrader:

Humor är lustigt.
Ungefär som dansband.
Skillnaden är att de flesta uppskattar humor.

Det positiva med att ha autism,
är att man har ingen aning om, när världen driver med en.

Det negativa med att ha autism,
är att man har ingen aning om,
när världen driver med en.

Det negativa med att ha ADHD
är att, åh rea på datorspel!
…

Det positiva med att ha schizofreni,
eller psykoser som det egentligen heter,
är att man alltid har någon att prata med.

Det negativa med schizofreni,
eller psykoser som det egentligen heter,
är att man får aldrig vara ensam.

Likheten mellan karma och glasögon,
är att:
Utan dem hade våra handlingar varit blinda.

Så några axplock från Richards textsamling som han höll på med när han kunde. Jag har kollat med Richards mamma om jag fick göra detta inlägg och dela några av hans texter och foton på honom och fått godkänt. De efterlevande är för alltid efterlevande och sorgen kommer alltid finnas kvar men sorgen kommer förändras med tiden. Ingen ska behöva bli efterlevande. Senaste dagarna har det pratats om människor som tagit sitt liv på nyheterna och ja jag känner så för de efterlevande jag har inte själv gått igenom det men jag har stått bredvid och sett vad det gör med människor mer än en gång. Snälla kan vi inte försöka göra allt vi kan för att minska antalen självmord och på så vis inte skapa fler efterlevande. Jag säger det igen: Ingen ska behöva må så dåligt så att självmord är enda utvägen!

Tack för allt du lärde mig Richard och tack till familjen som fortsätter kämpa