Fredagstankar

Det var ett tag sen vi uppdaterade bloggen nu. Tror det kallas för sommarlov, semester och livet. Själv är jag inne på vecka tre av fyra av ledighet och nu är det nedförsbacke tills man är i tjänst igen. Inte helt obehaglig tanke även om man vänjer sig fort vid ledighet. Passade på att köpa mig en ny kompis, ett Playstation 5, och även om det saknas spel för konsolen så går allt fortare och det känns helt enkelt lite snyggare på alla spel.

Annars är det ju mitten av augusti nu och många har börjat jobba och många ska få i gång skolan nästa vecka. Det är möten med nya pedagoger och resurser, ny skolmiljö, nya lokaler som ska förberedas för många. Man går från en skola till en annan kanske. Man byter klasskamrater och pedagoger och resurser. Det är en nystart som helt klart kan väcka ångest och oro, både för vårdnadshavare och barn/ungdomar. Sommarlov och ledighet kan såklart vara tufft men det är tuffare komma tillbaka i en skolmiljö som inte är anpassad eller förstår en, eller till en miljö med mobbning och utanförskap. Detta gäller även oss vuxna som jobbar. Att ha en klump att återgå till jobb och skola unnar jag ingen och jag avskyr att det är så, men jag har full förståelse att man känner så. Att man oroar sig för skola och jobb eller att man oroar sig för att ens barn/ungdom/anhörig ska återgå till en skol- eller arbetsmiljö den inte må väl i och kanske blir utsatt för mobbning och utanförskap.

Man läser om ”så klarar du ångesten att semestern är slut” i kvällspressen och det är ju förenklat, jag tänker den är för alla som varit ledig 3-12 veckor. De som är ”normalstörda” kommer ur den ångesten framåt onsdag-torsdag skulle jag tro. Men sen har vi de som har ångesten fram till midsommar 2022 kanske. Man kan gillar skoluppgifterna och arbetsuppgifterna men avsky de man jobbar eller går i skolan med. De som förstör ens dag, kväll och nattsömn. Men man kan också hata sin skol- och arbetsmiljö då den inte är anpassad efter ens behov för att kunna prestera på topp. Åh alla har rätt att få rätt förutsättningar att prestera sitt bästa, eller hur?

Jag tror den psykiska ohälsan ökar vecka 32-40. Man ska in i ”vardagen”, man ska möta demoner och spöken man sluppit under sommaren och man ska prestera och leverera. Sen gör vädret och mörkret sitt, vissa trivs med höstrusket och mörkret medan vissa går in i mörkret bokstavligen. Men jag vill uppmana alla bloggens läsare att ”ha koll” på sig själva och sin omgivning, det ska man såklart alltid ha, men speciellt nu vid denna tiden. Det är lätt att man däckas av livet som knackar på efter sommarens leverne.

Vill slå ett slag för den internationella suicidpreventionsdagen den 10 september. Region Kronoberg kommer tillsammans med länets kommuner, sjukhuskyrkan, Länsstyrelsen, Suicide Zero och oss i SPES Kronoberg erbjuda en föreläsning som ni kan läsa mer om här. I dessa tider kommer den finnas tillgänglig digitalt så ha koll på sidan för att få en länk.

Att må dåligt och vilja dö, att bara se döden som en utväg för en, är något som vi måste synliggöra i dagens samhälle. Att man inte får den hjälp och stöd man behöver för att hålla dessa tankar borta är ett underbetyg till samhället. Vi måste hitta en individanpassad vård och stöd och vi kan inte klumpa ihop alla och ge ett verktyg till hundra personer. Det verktyget kanske bara passar en person, om vi har tur.

Att vilja dö är hemskt, oavsett om man är 6-7 år eller 80-85 år. Ingen ska behöva se det som en utväg. Eller rimligt alternativ till nuvarande situation.

Vad händer annars? Jag och min medbloggare Kim ska föreläsa den 1 november för Lessebos högstadiepedagoger om NPF och våra erfarenheter och funderingar för att få till en bättre skola för varje individ. Vi är tacksamma att vi får inbjudan till kommuner, region och företag för att dela med oss av våra tankar, funderingar och erfarenheter! Vi hoppas att fler kommuner och yrkesgrupper vill utbilda sin personal inom NPF och det behöver nödvändigtvis inte vara genom mig och Kim såklart. Även om vi är jäkligt bra!

Apropå köpa, ja ni vet mitt PS5 jag nämnde, så har jag bestämt mig för att adoptera en katt från ett katthem här i Växjö. Hon heter Turid och blir sambo med mig imorgon lördag om allt går i hamn. Jag ser fram emot min nya roomie och hoppas hon kan acceptera mig och sitt nya hem innan årsskiftet iaf. Men det får ta den tid det tar. Ska bli kul att få sällskap och att ge en katt en ”ny chans”.

Vi nöjer oss så här för nu och tackar för du läst. Var rädd om dig.