Vardag

Så. Nu är helgerna över och det är ”vardag” för de flesta. En corona-vardag men likväl en vardag. Man är inte ”ledig”, jag är medveten många NPF-familjer sällan vilar på lov och ledighet, men man brottas med vardagens rutiner. Man ska skapa de rutiner som man hade där i slutet av november ni vet. Nu ska man hitta de, till vecka 8 och påskveckan i början av april.

Att börja jobba igen var svårt tycker jag. Jobbat hemifrån i mellandagarna men det blir skarpt läge på ett annat sätt när man tar sig till sitt kontor. Att göra förändringen från ledighet till jobb har varit svårt och ångestfyllt, fast jag trivs med mitt jobb. Men jag har också gillat sovmorgon, tv-spel och streamingtjänster… Vad som vinner? Gissa…

Men man blir inte rik av att vara hemma. Genom jobb får jag en inkomst som jag kan disponera efter eget sätt. Inte alltid det mest smarta eller ekonomiska, men det ger lite lyx i livet kan jag tycka. Men ekonomi är alltid en stress, inte bara för mig utan för många andra. Man vill vara ledig och göra det man vill, men för att kunna det måste man få en lön och då krävs i snitt 40 timmar i veckan av arbete. Utan lön så kan du göra så mycket färre saker. Samtidigt unnar jag alla som gör ett bra jobb lönen de får, men jag kan ju ibland tycka vissa får betydligt mer än de förtjänar. Eller så är de yrkesgrupper jag tycker, vården, skola, omsorg och serviceyrken, underbetalda.

Vardag var det ja. Sova, jobba, äta, sova… Med corona dras snaran åt ännu mer, man begränsas och det är bara att lyda. Man ska inte vara ute och sprida virus alls. Det finns ingen ursäkt. Såg en omröstning i en av kvällstidningarna om hur folk ser på sommaren 2021, en stor majoritet har lösa eller planerade planer… Det är modigt i en tid när corona ökar, där det är i snitt 60% som tänker vaccinera sig… Jag tror krav kommer finnas på uppvisande av vaccination mot corona för resor till Spanien, Grekland och Thailand kommer, och då får svennebanan bara lyda och spela spelet. För egen del så hoppas jag första dosen kommer nästa vecka. Jag respekterar att man är motståndare till vaccinet men jag inte förstå det och är inte intresserad av att ta debatten. 🙂 Men ta och vaccinera dig, snälla…

Så vardag, vad kan man planera för ”kul”? Typ inget. Bio, idrottsevenemang, konserter… Sådant som jag tycker är kul.. är på standby. Rejält. Man får helt enkelt plöja sig igenom Netflix, Cmore, Viaplay, HBO, Disney osv… Vill ni ha mina tips så kan jag rekommendera Själen (Disney), The stand och The Outsider (HBO), Ozark och Lucifer (Netflix) eller Rambo och John Wick-filmerna på Viaplay. Eller The Game och Falling down om man gillar äldre Michael Douglas filmer.

Så vad blir viktigt inför 2021? Inte mycket nytt. Det handlar om att lyssna och läsa av, det handlar om tolkningsföreträde, det handlar om att proffs inom vård, skola och omsorg ska lyssna av individ och anhöriga. Vem vet bäst hur Kalle fungera? Jo de som bor med Kalle eller är med Kalle mer tid än vad skola, omsorg och vård är. Att vända sig till professionella innebär inte man är en idiot, utan att man vill hjälpa sin anhörige eller sig själv. Proffset kan ha år av erfarenhet och utbildning men vad betyder det? Inte mycket. Jag tycker man alltid ska validera, bekräfta, personen som berättar om sin situation och hur livet ser ut. Du kan aldrig säga någon annan persons känsla är ”fel”.

Affekter och mående. Det är jäkligt svårt. Att affekter smittar och är svåra att begränsa är väl känt för de flesta som råkar ut för affekter. Man går in i känslan 100% och glömmer förmågan att faktiskt att se det med klar blick. Logiken försvinner från hjärna och kropp och man står i känslan. Andas av ångest och kan inte förklara varför…

”Vad är det?”. Svåraste frågan som finns när man är i ett ångesttillstånd. Att inte veta exakt vad det är som gör man känner det man gör. Det kan vara allt och inget. Mycket eller litet. Stort eller smått. Många gånger kommer ångesten utan någon egentlig anledning. Den har fyllts på i bägare, droppe för droppe, tills bägaren rinner över. Åh man är maktlös. Man känner sig så svag och värdelös.

”Gör något åt det då?!”. Bra råd, men när man inte vet vad det beror på och varför det är som det är…Hur gör man då. Man blir liksom ägd av ångesten, den kopplar ett struptag på en… Jag är djupt imponerad av alla krigare som tar sig ur ångest eller en annan sjukdom. Vissa har kanske större vinnarskallar helt enkelt, eller så är det något annat som är avgörande för hur det ska sluta.

Beteende. Negativa sådana tyvärr. Hur bryter man dessa? Hjärnan är som sagt vad lat och vill ogärna ändra sig om den inte måste. Samtidigt ligger något historiskt i hjärnan, från en tid när vi svalt och jagades av sabeltandade tigrar. Hunger, törst, oro, rädsla, ångest… Jag tror säkert folk på den tiden med hade de svårigheterna om vi har idag. Diagnoser har alltid funnits, hade du ADHD för 100 år sen byggde du stenmurar och var dräng som gjorde annat fysiskt arbete. Tror jag.

Idag analyseras allt du säger och gör, ja ibland det man tänker känns det som. Man har en mall som man ska passa in i och hur man ska bete sig och vara för att nå framgång och acceptans. Tyvärr krockar det många gånger med ens personlighet och ork/energi. Att vara sin egen fiende är nog ganska vanligt. Man hamnar i en utmattning, depression, diagnos av utomstående anledningar tror jag. Har du en diagnos, men omgivningen kompenserar, så lider du inte av din diagnos. Du blir inte utmattad förens fel sorts krav ställs på dig. Någonstans blir det för mycket krav och förväntningar. Åh man vill bara vara ”normal”, och klara det man tycker andra klarar av utan synbart stora problem. Ibland tror jag världen skulle må bättre av att se varandras sårbarhet, för sårbara är vi… Vi är inte perfekta och lever inte perfekta liv. Oavsett hur mycket denna bilden matas i sociala medier och vanliga medier.

Nä jag har inte facit på livet, verkligen inte. Jag är imponerad av er alla som krigar med erat och jag är ödmjuk till era livserfarenheter. Ni hittar era vägar för framgång, eller överlevnad, och det kan/ska ingen ta ifrån er. Att må skit är inget skamfullt, det är mänskligt. Det är mänskligt att behöva stöd, hjälp och två öron… Man behöver kräkas, utbyta erfarenheter…

Jag och min medbloggerska Kim har hittat en ny fin låt och jag tänker att vi delar den med er lyssnare. Lyssna på den och tillägna en, eller flera, personer i era liv som ni tycker förtjänar den.

Jag önskar er en fortsatt fin vecka.